Leran är gammal
och bildades för miljoner år sedan
den är röd av järnsulfat
och bildar ett landskap av kullar

När det regnar
märks att byn är byggd på lera
då blir allt halt och geggigt
när solen skiner spricker den och dammar

I Borbon bor
nästan bara svarta
ättlingar till
slavar från förlista skepp och rymlingar

Detta väglösa land
i utkantens tropiska kärr och skog
blev tillflyktsort
för fria slavar från Afrikas många hörn

Spanska talas här
för hemspråken förbjöds då alla blandades
i marknader för slavar
kulturen dock från Afrika har odlats upp på nytt

Marimbans mjuka slagverk
ljuder ofta över flodens varma kvällar
arrollons klagosånger
mandolinens vemod och trummorna i natten

I flodens gröna vattenström
kommer som förr bananbåtar upp för att lasta
först ska dock lossas och bäras
på svajande spångar varor från Guayaquil

Nu är andra tider
med lönsam smuggel till och från Colombia
av socker, kaffe
bensin och teve samt även coca dolt i lasten

Ecuador är rikt
på sol och folkslag – hela arton stycken
här i Borbon
Finns svarta, cayapasindiander och mestiser

Borbon har på tjugo år
fått en väg som fortsätter till
till Colombia
men har samtidigt förlorat sin regnskog

Där skogen förr stod tät
betar nu mestisernas boskap
från stora rancher
och torkan sprider ut sig över kullarna

Där indianer och svarta
letade krabbor i Mangroveskogens kärr
finns nu bassänger för räkor
som gör de rika i Guayaquil ännu rikare

Cayapasindianernas
sköra samlar och jägarkultur gav vika
för de svartas försäljning
av smaragder, virke, kakao och bananer.

Mestisen från Manavi
kommer nu hit med affärsidéer
och boskapskultur
och odlar kaffe och öppnar modern affär

Den svarte blir åter slav
med jobb på en räkfarm för usel lön
eller flyttar till ghettot i leran
att blanda bruk på ett bygge i staden Guayaquil

Borbon är en underbar by
när vädret är klart ser man Andernas toppar
men det är även en jäkla håla
där amerikas svaga görs åter till slavar

2004-07-23 Mats Hammarlund

Barfota och svett
med tröjan uppvikt över magen
klyver huggaren stocken
till reglar, plank och sparrar
med motorsågens vassa spets

Virket bärs ner till floden
och binds till en flotte samman
med eldstad för matkok
och koja mot solen
att flotta tar flera dar

Under sitt soltak av palmblad
i byn vid vägens slut
nere vid floden
vilar bärarna sina kraftiga kroppar
i väntan på jobb

I flodkröken dyker flottarna upp
går iland groggy och stekta av solen
för att binda loss virket
går bärarna ut till midjan i vatten
kommer upp med blytungt virke
som knappt flyter i vattnet

Virket staplas i hög
och mäts av handlarn
med sedelbunt i fickan
skjorta kring svettig mage
penna bak örat
och anteckningsbok

Virkesbilen från stan Guayaquil
långt ner i floddeltats land
Slirar i leran och backar
Och bärarna lastar igen
Över landgång och upp på flak

Virket skiftar i rött, svart och gult
Det är Roble, Laurel, Chanul och Guayacan
Amarillo, Balsa och Cederträ
som ska bli möbler, hus och små lådor
att packa panamahattar i
för export

Byn får en slant i virkestull
Och jobb för en hel del folk
Men sen tar det slut en dag ändå
då blir det tomt under bärarnas tak
och uppköparn får gå hem

Huggaren sörjer regnskogens fåglar
Men flottaren har fått jobb
Som vakt i ett nytt reservat
Högt upp utmed flodens källsystem
Där dimmor och vattenfall
Har hindrat att avverkning skett

2004-07-24 Mats Hammarlund

Säkrast är morgonbussen
turerna mitt på dan
kan lätt ställas in
med hänvisning till något motorfel
om kundunderlaget är klent

Från Esmeraldas nära Colombia
startar vi före fem
i en proppfull buss
egentligen är det en lastbil
med påbyggda soffor och tak

Skakiga träsäten nöter din bak
där du sitter inträngd
I en rad med sju i bredd
med bagaget i knät
försöker du sova en stund

Morgonluften fläktar skönt
I den öppna bussen
du ser bambuklädda hus
och träd sakta framträda
mot himlen i gryningen

Vi passerar vägtullen vid San Mateo
vid avfarten mot Colombia i norr
tolv mil skumpig grusväg
utmed kust och genom regnskog
mot Borbon och flodlandskapet

I Rio Verde blir det uppehåll
tre stora grisar skall upp på bakflaket
en man med panamahatt och gevär
och fyra hopbundna hönor ges plats
där handlarna sitter med kläder på taket

I byarna hänger nät och det doftar hav
morgonsolen börjar värma
bussen är sprängfull och konduktören
klättrar på utsidan med sedlar i
olika valör elegant mellan fingrarna

I Lagarto tas matpaus
barn klänger kring bussen och säljer
från mammas korgar tortilla med ost
Conserva av banan, kokos och kakao
väl packat i palmbladspaket
kylda läsk, kanderade nötter och fläsk

I Rocafuerte stiger på en fyllig dam
konduktören skriker fast bussen är full
här sitter ju i bredd bara sju!
i våra knän kliver damen upp med sin bak
som sakta trängs ner i sätet för varje gupp

Nu ser man vyer över regnskog
med lianer och Ceibo ett jätteträd
hör aporna tjattra på avstånd
och möter ryttare i skritt
med machete och packning

där står en skogsmaskin
och en väghyvel som lagt av
och som skogen nu tar i beslag
här pågår ett ojämnt krig
där nybyggarn vinner mot skogens frid

Här har regnat och leran blir slirig
backar ska klaras med sanslös fart
vägen är smal mellan skogens
gardiner av blommande klängväxt
som vill läka vägens ljusa sår

Borbon dyker upp
först ett litet tegelbruk
sedan i utkanten byns bordell
förebi sågverk och gamla hus
Missionsstationen med apotek

Bromsarna gnisslar och bussen tutar
barnen springer i leran bredvid
man möter lukten av ruttet virke och kolrök
diesel och matos
samt slutligen flodens mjuka dofter

Nere i centrum vid marknad och flod
ligger slutstation
där kliver vi av allihop
med svettiga armar och domnade ben
och njuter av middagslugnet i byn

2004-08-13 Mats Hammarlund

Stånden står tätt invid floden
taken skyddar mot solen
middagsluften står still
och doften av gryningens
slakt och styckning av kor
över marknaden hänger än

Bringa, ben och skinn är kvar
liksom huvud förutom mulen
man skulle vart här i tid
av fisk finns det mer att välja på
liksom krabbor i bastkorg
och klasar med kokbanan

Bundna ihop i skuggan
ligger höns och get att köpa
liksom tre ödlor av iguana
och en långhårig sengångare
två bältdjur med hopbundna ben
och en långnäbbad tukan att ta hem

Indianerna säljer korgar av rot
mattor som kyler i värmen
rep och hattar av palmbast
mättande gul chontaduro frukt
rökta råttor och torkad fisk
o vilken märklig sötsur lukt

Från flodens grumliga vatten
lägger nu till en kanot
där sitter tre damer
i urgröpt stock
och skyddas mot brännhet sol
av varsitt paraply

Båtar går upp och ned i vår flod
snurrorna knattra och gurgla
köpmännen hänger i portar och stånd
bak drivor av kläder och väskor
vill de snart stänga sin bod
för matpaus och tupplur i skuggan

När hettan är över och solen dalar
då kommer dagens bästa stund
med långa skuggor
en liten bris och fågelsång
en halvtimme bara
solen går rakt ner i floden
och mörkret tilltar raskt

Nu smyger råttorna fram
från dunkel bakgård och rutten kaj
de kommer till dukat bord
med övermogna bananer
fiskrens och köttslams
hönsen jagas till övre plan
nu tar nattens gäster över

handlarna samlas vi byns telefon
det är kö för samtal om frakter
om bilar som fastnat i leran
och om försenade timmerlass
telefonisten har öppet två timmar
då man lånar en radiokanal
från Borbons missionärsstation

Från byns två diskotek
flödar merenge- och salsamusik
mörka män svänger runt
med kvinnor i bomullsdräkt
man dricker en rom utan kola
så svetten kan hållas tillbaks

Till musiken av syrsor och grodor
går pojkar vid floden och fiskar
med slängnät och betad krok
efter räkor och fisk vid ett bloss
menguante man kallar
den mörka månlösa natten
och floden stiger ljudlöst från ebb

Det rasslar av sten till ett bygge
från överfylld fraktkanot
man lossar när floden står högt
svarta kroppar blänker i ljuset
från brasans lågor vid stranden
i leran skymtar två inköpta kor
i väntan på gryningens slakt

2004-07-29 Mats Hammarlund

Här slutar vägen
kanot och båt gäller
för fortsatta färden
utmed floderna
upp eller ner

Här sker handel och möten
av oväntat slag
men byn sover sömnigt
på dan ett tag
i hettan från solen

Vid gamla kajen
ligger skrangliga hus
flotta på sin tid
med balkong och jalusi
innan förfallet tog vid

Man står i hotellets
höga salar och rum
med uppbundna myggnät
över soffa och säng
ser ut över glittrande vatten

Här har fartygen lossat
och lastat banan
virke kakao
bastverk och tagua
som knappar tillverkas av

Här har smugglats i mörkret
så länge man minns
med Colombia så nära
alla vet var det finns
bakom uddar och skär

Husen står på pålar
av guayacan
skogens stoltaste virke
som håller och kan
motstå röta och myror

På salens väggar och tak
finns målat vapen och fanor
kommunens sigill
Eloy Alfaro
ger en högtidlig stil

Men bakåt i husets
två knarrande plan
finns enklare rum
kök och en plankaltan
under palmbladens skugga

Bladen rasslar i brisen
när solen sig sänker
fåglarna sjunger
flyger och jagar
och kolibrin söker sitt bo

Nu samlas skalbaggar
ödla och fjäril
kring lampor och ljus
när mörkret tar över
så hastigt vårt hus

Av kyla känns inget
i luft fuktig och varm
i skjortan man svettas
men den skyddar din arm
mot mygg och knott

Klockan elva stängs
elverket av
besvikna rop hörs i byn
när mörkret slår till
var stod nu min säng?

Snart rasslar det runt
utmed golv och bjälkar
när byns stora råttor
letar mogen banan
och grönsaksstjälkar

Du känner dig liten
under myggnätets skydd
när byns hus invaderas
och råttans fot springer
över fötter och hår

Mats Hammarlund 2006-03-16

Man vågar inte ens bära den döde
till graven som grävdes i natt
många vill att byns två fångar tas ut
för att klara den sista jordafärden

På ett par bockar och fyra plank
ligger kroppen utsträckt på rygg
I samlingssalens stora rum
mittemot kyrka och park

Koleran kom från Peru och Colombia
dåliga avträden och hygien
samt vanan att äta rå fisk i
ceviche gör att smittan går runt

En del ville bränna liket direkt
i en grop vid sjukstugan i bensin
läkare och präst gick emellan och
fick honom kärrad hit

Familjen tände ljus och såg till
att ingen gick alltför nära
normalt drog likvaka mycket folk
som drack och sörjde ordentligt

Nu håller sig alla på avstånd
skvallrande om att åtta till
ligger på stugan av liknande skäl
och i grannbyn dog tre igår

Folk tvättar händer och skor
i klorin och bensin
och häller även en skvätt
där någon spytt eller spottat

När dagens hetta avtar
just innan mörkret kommer
går bud om nya döda
och talet om eld blir akut

Manuel ska lämna oss hel och ren
sa snickarn Leonardo då
som bodde strax intill
och hämtade en kista
som väntat på kund

Familjen krama snickarn och grät
grannarna ställde upp
med facklor och med ljus
och bar den tunga kistan

Högt upp mot kyrkogår´n
med utsikt över by och flod
kunde hela nejden nu se
ett tåg med ljus och facklor
som sjöng och grät och bar

När graven skottats igen
ställdes ljusen runt ikring
och alla kände i mörkret
att de var med om något stort
och tog i på den sista versen

Då hörde de ljudet av trummor
och förstod att ett barn hade dött
för med trummornas makt över natten
vill man skydda barnets själ
från att rövas av flodens mörka makt

Koleran tog ett liv till i byn
men alla fick vila i frid
och prästen och sjukstugans folk
förklara hur man skyddar sig
mot kolerans epidemi

2004-08-11 Mats Hammarlund

Han tittar på spindeln i taket
och tänker att här har han jobbat
i sextio år åt Lucho Gruezo
och far hans
i sågverk och brädgård

Han vet allt om skogens träd
om flottning, ångkraft och diesel
om klingor och ramsåg
träslag och priser
och om hur man lagar en drivrem

Borbon som ligger där floderna möts
har fyra sågverk
och två snickerier
här är skogen det gröna guldet
som dock är på väg att ta slut

Det fina virket skickas
som stockar, plank eller bräder
till plywoodfabriker, byggen
och snickerier runt om
i landet och hela världen

Utskott, bakar och kantträ
Högar av bark och spån
blir kvar i byn
den fattige betalar en slant
för bra bitar till hemmet

Av det som ändå blir över
gör barnen små milor
de täcker med blöt spån och lera
så veden får kolna
till träkol och tjära att sälja

När Alfonso ätit sin kvällsmat
vid bordet och gluggen i väggen
ser han därute i mörkret eldar
som lyser upp de fattiga barnen
som kurar natten vid milan

Så började också Alfonso
här vid floden sitt yrkesliv
när seklet var ungt
och bananbåtar trängdes
och tuta på redden

Under myggnätets slitna väv
sjunker han ner och lyssnar ett tag
på syrsor och kväkande grodor
och känner doften av sågspån och rök
innan han somnar och drömmer
om floden och skogen

2004-08-25 Mats Hammarlund

Kanoten guppar lastad vid kajen
regnet strilar lätt
den leriga byn försvinner i dis
vattnet brusar utmed stocken
när farten ökar och motorn surrar

Stockar och små öar med växtlighet
kommer seglande ner i floden
då de ryckts loss i regn och högvatten
högt uppe i flodens lopp
På en stock sitter två pelikaner

Stora negresser eller småväxt cayapas
vi möter som stående paddlar för hand
med vacker droppformad paddel
kanoterna dignar av varor och frukt
till marknad och uppköpare i byn

Trafiken är tät och floden kröker
se upp för bankar och fallna träd!
vi far på strömsidan nära land
från trädens långt utskjutande grenar
hänger vattenhyacint och klängväxter

Vi passerar ett sågverk
med rasslande kätting
i uppdragningverk och
tjutande klinga som skär
uppdragna stocken till plank

Floden blir lugn och ökar sin bredd
här kommer Rio Onsole från syd
Solen skiner paraplyerna torkar
en blå jättefjäril flyger gungande
över vattnet som en långsam fågel

Vi passerar en Cayapas by
med luftiga hus byggda av bambu
med stora tak av blad
som har golvet högt uppbyggt
nästan utan väggar kring hängmattorna

De svartas boställen utmed floden
ligger mer utspridda
de har kanoter fastbundna i träden
vid strandbrinken och har stora sumpar
för fisk av grenar vid stranden

De svarta bor utmed Santiagofloden
Cayapas är indianernas flod
men de är bara något tusental kvar
spillror av ett helt folk
som levt som samlare på jakt och fiske

Nu kommer vi fram till våra vänner
de hjälper oss vid höga strandbrinken
nedanför sitt hus med packningen
och med att dra upp motorn med rep
till säker förvaring då båten lämnas

Innan vi går in i skogens skugga
tar vi ett dopp i flodens ljumma vatten
vi känner dess kraft och ström
vattnet glittrar i solens nedgång
vi ska hinna genom skogen före mörkret

2004-08-18 Mats Hammarlund

Don Fausto är gammal
men kunnig på jakt
han har krulligt hår
och en mycket mörk hy
smal och smidig
i bar överkropp

Vi dricker kaffe
äter bröd och papaya
i halvmörkret friskt
en morgon med dis
av regnskogens dagg
barn och fru sover

I golvets lucka
går vi nedför en stege
under huset bökar
grisar i hagar
liksom hönsen
som tuppen nu jagar

Vi vandrar iväg
med gevär utifall
en pistol fick jag låna
på nybyggarvis
matsäck det har vi
höna i palmblad
med yuka och ris

Mygg stora som spindlar
gungar i trädens skugga
när solen går upp
regnskogens rötter
står upp som plank
lianer och jordrötter
hänger från arternas bank

Märkliga palmkottar
hyacinter och liljor
det kliar på benen
av myrornas angrepp
inga djur bakom grenen
men orm och en ödla

Fausto visar
ta aldrig i träden
spindeln är farlig
som snabbt kan förlama
så du ej kommer hem
känner du doften
av Landsormens slem?

Vi kommer upp på en höjd
bland landskapets kullar
skogen är tät
och svår att gå fram i
tar fram vår matsäck
plåstrar om våra knän

Jaguar och ozelot
är skygga djur
det som bäst går att jaga
är skogsråttor och svin
nu är det för sent
när solen står högre

Vi tar en sväng
till Faustos
skogsråttsfällor
runtom på lagom
avstånd från stugan

Det är två rader
av nedstuckna pinnar
en bit av en stock
som hänger emellan
och en bananbit
med snöre på

När råttan drar
i bananen så faller
stocken snabbt ner
tre råttor blir det
att grilla och röka
till middag idag

Vi ger oss iväg
i god tid före
att hinna till båt
innan solen går ner

2006-03-18 Mats Hammarlund

Den fastspända stocken
matas fram genom klingan
som tjuter och ylar
spånet sprutar och en ljus
ruggad bräda faller åt sidan

Jorge svart muskulös och svettig
med blöt handduk runt huvet
hämtar brädan till kantsågens
dubbla klingor
som formar dess kanter raka

När nästa bräda faller i spånet
hämtas den av en annan svart kropp
medan Jorge skjuter ut sin bräda
till den väntande lastande bilen
och går för att hämta nästa

Fem man jobbar i fuktig hetta
solen gassar mot plåttaket
arbetsledaren Alfonso står
under taket vid plattformens kant
och räknar brädor och skriver

Två man står ute i flodens ström
mellan stora bumliga stockar
tunga så knappt de flyter
fäster strypkedjan
så spelet kan dra

Kättingen rasslar
motorns ljud mörknar
upptagningsbryggan vibrerar
när stocken glider upp
och vattnet rinner av

Tre man med spett
vrider stocken i läge
så att klorna kan fästas
och sågen kan ta första skäret
sen vänds den två gånger

För varje skär flyttas stocken
ett snäpp på en tum
och en halv in mot klingan
männen sliter och svettas med
tunga regnskogsvirket

I den svalare kvällsluften
stannas maskinen
och männen går hem
med sin tomma matburk
och svettiga tröja

2004-08-26 Mats Hammarlund